RSS

Kategoriarkiv: Våra åsikter på träning och ridning.

En växande trend

Vi ser en växande trend med skarpa bett och oschyssta träningsmetoder i westernvärlden. Detta är något som oroar oss, att man är villig att bortse från hästens välbefinnande för sin egen framgångskull, utan en tanke på framtida konsekvenser för hästen. Att inte bry sig om att träningen ska ske utan obehag för hästen, är något som vi tar avstånd ifrån. Detta är inte western ridning för oss utan vi tycker det ska vara ett samspel mellan häst och ryttare. En häst ska känna glädje inför sitt jobb och inte göra det för att den är kuvad. Att hästen inte vågar gå ur form för att den är rädd för att få sporrarna i sidan eller ryck i ett skarpt bett är inte sättet vi vill rida på.

Vi anser att stångbettet är det sista steget i hästens utbildning och ska inte användas förrän man kan rida hästen utan att ta i det annat än för att korrigera mindre saker. Bättre att kunna rida på en hand på tränsbett än att behöva rida med två händer på stångbett.

Bettet är inte starkare än handen som håller i det, men fel bett med fel hand kan orsaka enorma skador i hästens mun. Jag(Linda) har själv hjälpt till att behandla en häst som hade ett massivt överben i gommen orsakad av bett med hög port och en ryttare med för hårda händer.

Vi vill med detta inlägg inte anklaga eller döma någon utan endast klargöra att denna typ av ridning inte är något vi stödjer och tar stort avstånd ifrån.

Efter den tråkiga incidenten under FEI World Reining Final på Bökeberg har FEI ändrat reglerna för framridningen. Något vi tycker är positivt och vi ser fram emot att se resultaten av detta och förhoppningsvis mer kontrollerade framridnings former.

I korta drag innebär reglerna att du inte får slidestoppa hästen mot sargen/väggen närmare än två meter eller spinna hästen mer än max 8 varv totalt.

Överträdelserna ger omedelbart gult kort.

Gult kort innebär en varning som ligger kvar i 12 månader. Får man ytterligare en varning under perioden blir man per automatik avstängd i två månader.

Så här ser reglerna exakt ut:

300.5.2. During warm up and exercise sessions Horses must not be closer than two meters to the boundary of the arena at the completion of a sliding stop. The penalty for violating this rule shall be an Immediate Yellow Warning Card.

300.5.3. During warm up and exercise sessions Horses cannot be spun more than eight consecutive times in a high speed spinning movement. The penalty for violating this rule shall be an immediate Yellow Warning Card.

300.5.4. During warm up and exercise sessions Horses must not perform more than eight high speed spinning movements either to the left or to the right in total. The penalty for violating the rule shall be an immediate Yellow Warning Card.

Vill du läsa mer om de nya reglerna? Följ länken

http://www.fei.org/sites/default/files/file/DISCIPLINES/REINING/Rules/Reining%20Rules%20-%20Final%20-%20GA_0.pdf

 

Western Ridning för oss.

Vaquero

Är när häst och ryttare jobbar ihop mot samma mål i harmoni och lugn. Dess ursprung är från tiden då man nyttjade hästen under långa hårda dagar på ranchen, då var det utav största vikt att hästen kunde sköta sitt jobb, vilket de gjorde med glädje. För att spara på energi från såväl ryttare som häst, skulle man be hästen göra sin uppgift med minsta möjliga påverkan/ansträngning och hästen skulle göra den uppgiften tills ryttaren bad den sluta. Den ursprungliga westernhästen var en häst som hade stor mångsidighet för att man på bästa sätt skulle kunna använda den i alla dagliga sysslor på ranchen. Den skulle kunna jobba med kor, ta sig fram överallt, vara lugn och stabil men även snabb och smidig när det behövdes. Hästen var på denna tid ungefär lika viktig som en hammare är för en snickare, idag har den dock mist sitt ändamål som arbetande ranchhäst och istället blivit en fritidssysselsättning. En bra ranchhäst på den tiden var värd allt, utan den kunde människorna inte sköta sina sysslor, driva boskapen, vaccinera o brännmärka sina kalvar.

Cutting häst

Vår filosofi utgår ifrån den dåtida Vaqueron, som härstammar från México, en riktig horse-man som var beundrad av den Amerikanska cowboyen för sina välridna hästar. Vaqueron var också mycket stolt över ”sitt verk” sin häst, denne var mycket noggrann med hästens skötsel, träning och utrustning. Hästarna var deras stora stolthet, eftersom hästen visade hur duktig han var som hästkännare och som tränare. Att träna fram en häst som var ett nöje att rida och träna var deras stora passion, något som kräver kunskap, tålamod och tid. Massor av tid, en riktig ”Bridle Horse” ansågs inte färdigutbildad förrän vid 7-8 års ålder.

Continental King en Reining häst som är med i NRHAs sk "Hall of Fame".

När man började träningen av en häst var det en noggrann process som skiljde sig lite beroende på vem som tränade hästen. En del började med att rida hästen med tränsbett för att sedan gå över till bosal (ett bettlöst alternativ) under tiden hästen bytade tänder och man ville spara på den känsliga munnen så mycket som möjligt. En del började direkt på bosalen och brydde sig inte om tränsbettet för att sedan övergå till bosal och stång för att senare ta bort bosalen helt när hästen var helt broke.

En Bosal

Att hästarnas träning tar tid är något som i dagens samhälle verkar så gott som bortglömt, men något som vi anser ytterst viktigt. Om man vill att resultatet ska hålla i längden finns inga genvägar eller s.k. Quickfix. Likt en människa så lär sig djur hela livet och vi vill ha en häst som kan fungera och finna nöje i sitt liv/jobb hela livet. Vaqueron är en stor inspirations källa och sättet denna horse-man jobbade på, influerar vårt sätt att hantera och träna hästarna.

Ett skäl till att låta hästens träning ta tid är för att få en hållbar häst, en häst som pressas fram för att prestera i tidig ålder håller sällan i det långa loppet. En unghäst som startas för tidigt är många gånger inte fysiskt eller psykiskt redo och man bör ta hänsyn till varje hästs behov.

Western filosofin för oss innebär också att det inte handlar om utrustning eller en speciell ras för att kunna vara med. Alla hästar och ryttare ska välkomnas in i western, det finns en gren som passar varje individ och storlek, allt ifrån shettisar till grova arbetshästar, varmblod eller fullblod. Det är sättet man rider på och hur man hanterar hästen som utgör grunden i western ridning för oss. Allt bygger i slutändan på att hästen går undan för olika sorters tryck och sköter sitt jobb, därefter ska vi som ryttare se till att hästen finner nöje i att göra sitt jobb och belönas därefter. Hästen ska vilja spendera tid med oss människor för att man anses som en bra ledare och inte för att den tvingas vara med oss.

Pat Parelli, Monty Roberts och Stacy Westfall är våra stora förebilder när det kommer till hästhantering. Natural Horsemanship är något som låter oss växa som tränare och människor genom vårt arbete med hästarna, att spendera tid med dem från marken och ”leka” är sådant som sätter grunden till en god kontakt mellan häst och människa. Att sätta grunden i hästens utbildning från marken underlättar sedan för hästen när du rider, då den känner igen rörelsen från tidigare övningar.

Pat Parelli

Några direkta ryttare har vi inte som förebilder (mer än de som nämnts ovan) då det är svårt att veta hur hästens träning skett. Många hästar pressas hårt i tidig ålder för att vinna pengar åt uppfödare/ägare/tränare och det är givetvis inte alltid detta sker på ett enligt oss ”schysst” sätt. Då vi tidigare haft stora förebilder inom ridningen men blivit besvikna när vi fått reda på hur deras träning fungerar är vi nu förtiden ngt skeptiska gentemot de stora tävlingsryttarna. Mina (Lindas) enda förebilder inom ridningen är Mona & Styrbjörn på Quarter Hill Ranch, då jag haft möjligheten att jobba hos dem och sett i första hand hur träningen går till. Så jag kan vara helt säker på att de är väldigt duktiga och riktiga hästmänniskor som sätter hästarnas välmående i första hand.