RSS

Kategoriarkiv: Linda

Om mig

Hej,

Mitt namn är alltså Linda.

Som många andra ryttare så har jag ridit i stort sett hela mitt liv. Jag har prövat på de flesta sporterna inom ridning, tävlat inom både dressyr o hoppning, jag spelade Polo under 2 år i Tyskland och sadlade om till Western runt 2003.

Som de flesta andra så red jag på ridskola och hade sedan flera sköthästar och foderhästar som jag tävlade dressyr och hoppning med, prövade även fälttävlan. När jag o min familj sedan flyttade till Tyskland prövade jag rida i ett dressyr stall men trivdes inte. Så en dag, i skolan, hittade jag en lapp om att stallet ”Winter stables” sökte hjälp i träning med sina Polo-ponnys. Givetvis tog jag mig dit, Första Polo hästen jag red var lilla Black Bess, en känslig märr som var kol-svart med en liten vit stjärna. Sedan var jag fast. Främst red o tränade jag hästarna Mancha, Pachina, Wooster, Armand och Black Bess under mina underbara år i Tyskland. Dessa var alla importerade argentinska fullblod och sättet man hanterade hästarna på passade mig. Det var mer avslappnat och mer NH bakom hanteringen än vad jag tidigare upplevt. När jag kom hem blev jag introducerad till NH på riktigt hos en tjej som höll clinics och var mycket duktig. Jag hade fram till dess ”betat mig” igenom flera olika grenar inom hästsport, sökandes efter något mer. Jag visste det inte då, men jag sökte efter något som kunde ge mig och hästen mer än bara ett ridpass ihop. Jag trivdes inte och tyckte inte att ideologin ”hålla kontakt med hästens mun o driva den in i bettet” var någon bra lösning för varken häst eller ryttare.

Min låtsas mormor har förtjänat en egen introduktion, eftersom det är främst hon som finansierat och stöttat min ridning. Hon har lånat ut sina hästar till mig och kört till tävlingar o träningar i hela avlånga landet för mig. Det började med Oliver Twist, Nasse, Palle och Shazadah. Jag åkte till min ”låtsas mormor” varje helg och varje lov. Jag fick sköta allt från fodring o utsläpp till ridning o träning. Jag ville hitta hästens språk, så vi kunde jobba ihop i full tillit till varandra. När jag var på min första western clinic för Rolf Blomberg med min ”låtsas mormors” halvblodsvalack Palle så var jag fast. Western var precis vad jag hade sökt efter.

Jag började Plönninge gymnasiets 3 åriga linje ”Hästhållning” där det främst var dressyr o hoppning på schemat. Då fick jag låna med mig Nasse eller Nastrojowa som hon hette. Nasse var ett litet skimmel sto med ett hjärta av rent guld o diamanter i mitten, hon hade gått lätt skogsridning och engelsk ridning så med henne sadlade jag om. Tyvärr insjuknade Nasse i allvarlig skimmel-sjuka och denna underbara häst fick lämna oss för Trapplandas gröna ängar.

R.I.P. Världens bästa Nastrojowa.

Vackra Nasse på Harplinges åkrar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En månad efter detta fick jag ta över Nehnah, som var Nasses sista avkomma. Nehnah hade främst blivit engelskt riden och jag började rida till henne. Jag och Nehnah åkte bl.a. till Rick Lemay för träning och praktik, ett år efter det åkte vi till Quarter Hill ranch för praktik. 2 år efter att Nehnah anlänt var jag och Nehnah bästa kompisar och tävlade mycket, bästa prestationen som vi kom åt var att vinna Skånekampens Reining AA (All Ages) samt klubbmästerskapets Reining AA. Nehnah var en fantastisk häst och jag har en enorm förkärlek för detta underbara sto som lärde mig så mycket om mig själv.

Nehnah o jag i ”Western Riding”

Nehnah o Jag i Spinn under Reining AA.

Jag och Karolina träffades under första året på Plönninge gymnasiet, under andra året samt tredje året bodde vi ihop i Harplinge. Vi hade våra hästar i samma stall och tränade jämt ihop. Vi var som helan o halvan om man säger så. Vi hjälptes åt med träningen, tog tips o råd från varandra och groomade åt varandra på tävlingar.

Efter slutexamen flyttade vi åt olika håll i Sverige men har hållit kontakten. Jag åkte till Quarter Hill Ranch för att arbeta som hästskötare/beridare och efter det har jag jobbat hos flera olika tränare men ingen så betydelsefull för min ridning som Quarter Hill Ranch. Jag hade en enorm tur som fick komma tillbaks och jobba hos Mona Göransson och Styrbjörn Persson på QHR. Främst har jag tränat o tävlat Reining, men på Quarter Hill fick jag även rida mycket cutting. Jag fick lära mig att rida och träna många olika typer av hästar i olika utbildnings stadier, allt från gröna unghästar till tävlingshästar på Elit nivå. Detta har format mig till den ryttare och hästmänniska jag är idag.

Jag har sedan dess haft förmånen att träna andras hästar, var och en har varit speciell för mig och fört min ridning och kunskap framåt. Den jag minns främst (efter Nehnah o Nasse) är ”Fat Cat” eller Prinsen som han kallas. En stor fin Varmblodsvalack med en helt underbar ägare som anställde mig att träna honom. Jag tränade Prinsen i ca 2,5 månader och han var en otroligt snäll och lättlärd häst som blev mkt välutbildad inom dressyr på dessa månader. Han var otroligt trevlig att rida även om han var lite svår i början, men det finns inget roligare än att träna en häst och se framstegen.

Fat Cat.

En människa kan givetvis inte födas färdiglärd, man lär sig genom misstag och motgångar som får en att jobba hårdare för att bli bättre. Tyvärr har jag sett många ryttare som lär sig s.k. ”Quick fix” att rida en för ung och grön häst på stång osv. Det som gör att det hela bör uppmärksamas är att dessa tränings metoder ”promotas” av många inom dagens ryttar-elit. Som nybörjare vet man inte riktigt vad som är rätt/fel och den information som många framgångsrika ryttare då ger kan vara vilseledande. Jag har själv gjort mycket fel o misstag men jag har lärt mig bättre därigenom. Jag gillar inte att se alla monster bett som framkommit de senaste åren, det finns ett bett för varje problem du kan tänkas ha med din häst. Bettet är inte lösningen, ryttaren är oftast felet och den enda lösningen. Både jag och Karolina anser att det är en enorm skillnad mellan en s.k. ”Broke” häst och en ”Broken” häst något vi säkert kommer ta upp flertal gånger i bloggen.  Alla discipliner har något bra att ge och man bör ha ett öppet sinne och plocka det bästa ur allt. Ibland sadlade jag om och red dressyr, eftersom all sport behöver ett mått av dressyr som ger hästar styrka, lydighet och flexibilitet. En häst som tröttnat på reiningen kanske lyser upp om den får hoppa lite? Eller varför inte pröva lite akademiskt?

Ett öppet sinne ger dig större chans att lyckas, ännu en punkt som jag och Karolina är överens om.

Nehnah o Jag rider Dressyr.

I Framtiden ser jag fram emot ett eget Quarter sto att tävla med i Reining och Cutting. Förhoppningsvis har jag och Karolina en dag förverkligat våra drömmar och skapat en egen träningsanläggning.

Idag bor jag i Kopparberg och jobbar inom handel, jag har två hundar som jag skriver om på http://kingcharlesspaniels.wordpress.com (dock är jag upptagen just nu och hinner inte blogga så mkt där).

Annonser
 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 23 februari, 2012 i Linda