RSS

Författararkiv: teamtraining4u

Western ridning, så mycket mer än vad ögat ser.

 Hur många gånger har du frågat ”vad är western ridning?” och inte fått något tydligt svar? Orsaken tror jag till stor del beror på att western ridning har flera olika grenar, precis som engelsk ridning har dressyr, hoppning och fälttävlan. Så har också olika grenar inom western, detta gör att western passar alla oavsett vad man har för häst och vad man som ryttare intresserar sig för.

Därför har vi beslutat att i detta inlägg ta upp lite om de olika grenarna och möjligheterna som finns inom western ridningen. Men vi vill också poängtera att alla grenar går att använda till varje häst, allsidig träning skapar en motiverad och positiv häst eftersom hästar vill lära sig nya saker för att inte bli uttråkade.

Jag tänkte börja med att Presentera de vanligaste grenar som finns med i så gott som alla tävlingssammanhang.

Western Riding

Western Riding är en gren som kan jämföras med engelsk dressyr, varje moment ska utföras med noggrannhet och finess. I western riding får du ett, av domaren godkänt, mönster som du ska genomföra med din häst. (Köper du WRAS regelbok så finns färdiga mönster där)

Mönstren är uppdelade på olika nivåer och på en lätt nivå, ska man skritta över en bom, jogga slalom mellan koner och visa lite kort gallopp. I svårare nivåer ska man genomföra serier med galloppombyten. Det som bedöms är: kvalitén på hästens gångarter, galloppombyten, lydnad, uppförande och temperament. Hästen ska ridas i normalt tempo, vara känslig och lydig för hjälperna samt ha lätta och fria rörelser. Ekipaget skall uppvisa mjukhet, taktmässighet (genomför mönstret med bibehållen takt) och hästens förmåga att byta gallopp, exakt och lätt med rena byten (med bak- och framben samtidigt).

Det är väldigt populärt att tävla med Arabiska Fullblod i denna gren då de har väldigt bra, taktmässiga gångarter med lätthet och stor rörlighet. Fullblod är oftast väldigt känsliga för ryttarens signaler och hjälper vilket i denna gren kan ge plus poäng då domaren inte ser ryttarens signaler.

 

Trail

Trail är för många säkert bekant som ”bruks ridning” och ligger till grund för dagens s.k. ”working equitation”.

I Trail skall hästens förmåga att ta sig över och igenom hinder bedömas, med tonvikten på uppträdande, svar på ryttarens hjälper och samarbetsvilja.

Trail bygger på de olika typer av hinder man kan träffa på vid ridning ute i naturen, ex grindar, broar och stockar. Olika typer av obligatoriska hinder som ingår vid tävling är: Grind, bommar och ryggningshinder. Andra hinder som ofta förekommer är träbro, vändning i fyrkant bestående av bommar etc.

Vid ridning över minst fyra bommar kan dessa ligga på ett rakt spår, på ett böjt spår, i sick sack eller upplyfta.

Ryggning genom hinder sker vanligtvis genom att bommar läggs ut på marken i L-mönster, V mönster eller liknande. Hästen får inte slå i bommarna vid något tillfälle.

Hästen skall passera hindren i kontrollerad form och hastighet. Den skall dessutom titta på det hinder den passerar, se var den sätter ned hovarna och utföra samtliga momenten med lätthet och grace. I Trail betyder hästens förtroende för ryttaren mycket, den ska vara orädd men uppmärksam, lydig och välriden.

 

Western Pleasure

I western pleasure rider alla startande tillsammans, så det gäller att man vet reglerna för hur man passerar en annan häst om din egen går fortare osv eftersom man rider s.k. ”Railwork” alltså utmed fyrkantspåret. Din ridning ska inte störa ett annat ekipage om du blir tvungen att rida förbi dem.

Domaren brukar kalla in de startande i nummer ordning, man börjar i skritt och sedan beordrar domaren via högtalare vad han vill se. T.ex. om han säger ”lope” då ska alla gallopera, säger han ” Change direction” då ska ni byta varv osv.

Domaren bedömer hästens form, mjukhet och gångart. C:a 80% av bedömningen ligger på hästen i denna disciplin, resterande på ryttarens sits, hållning och förmåga att kommunicera med sin häst.
Hästen skall gå i en naturlig låg form där nosen skall vara vid lodplan, går hästen med öronen under mankhöjd i fler än fem steg i följd skall ekipaget diskvalificeras. Om hästen går bakom lodplan ges minus poäng.
Hästens huvud skall hållas still och med endast lätt eller ingen kontakt med hästens mun. Det är vanligt i Pleasure att ryttaren rider med löst hängande tyglar. Man skall få intrycket att hästen är ett nöje (a pleasure) att rida.

I western pleasure är det också viktigt att hästen är välryktad, manen ska vara välskött och det är inte ovanligt att man rakar/klipper bort hår på insidan av öronen samt på mule och undersidan av käken. Detta dock främst på A-nivå och uppåt, då är det också populärt att måla hästarnas hovar med hov lack för att ge lite extra shine. Ryttarna rider ofta i glittrande outfits och hästarna bär huvudlag och sadlar med mycket silver, som skiljer dem från mängden. Detta är givetvis en smaksak och inte ett måste.

 

Western Horsemanship

Är inte, som det låter, en tävling i Natural Horsemanship.

I Western Horsemanship skall ryttarna rida ett av domaren ritat mönster där olika moment ingår. Galoppfattningar, förvänd galopp, ryggningar, roll backs och gångartsbyten är exempel på moment som ofta ingår. Ryttarna rider först mönstret en och en och rider därefter ut på fyrkantsspåret för s.k. railwork på samma sätt som i Western Pleasure. Ryttaren skall ha endast lätt eller ingen kontakt med hästens mun och en häst som går i rätt form och utför momenten med precision och exakthet får bättre poäng om ryttaren rider med helt lösa tyglar.
Domaren lägger här, i motsats till i Western Pleasure, 80 % av bedömningen på ryttaren och dennes sits och hållning. Utförandet av mönstret, exakthet i momenten, ryttarens sits, hållning och hjälper är det som i huvudsak bedöms. Railwork är endast till för att särskilja likaplacerade ekipage.

 

Reining

Reining är western ridningens kanske mest spektakulära gren.

Deltagarna skall rida ett angivet mönster, och kunna ha full kontroll över hästens alla rörelser. Hästen skall villigt låta sig ridas, med mycket litet eller inget synbart motstånd och skall helt kontrolleras av ryttaren. Varje egen rörelse från hästens sida, skall betraktas som brist på, eller tillfälligt förlust av kontroll och därför ges poängavdrag i förhållande till graden av avvikelse. Premieras skall mjukhet, finess, snabbhet och bestämdhet i utförandet av de olika rörelserna, med bibehållande av kontrollerad fart.

Rörelserna som skall utföras är spinn, stop, rollbacks, galloppombyte, tempoväxlingar och ryggning. 

(Ovan: Mona Göransson på Docs Brilliant Son)

Versatile Horse
Versatile Horse är en gren där hästens mångsidighet visas upp. Grenen är en mix av klasserna Trail, Reining och Western Riding. I Versatile Horse, eller Super Horse som grenen kallas i USA, skall ryttaren gå igenom en grind, trava över bommar, rygga genom ett L-format hinder, fatta vänster galopp och sedan göra byten mellan uppställda koner längs långsidan. Därefter ökad trav över diagonalen. Efter detta skall ryttaren utföra en del Reining moment som spin, galoppvolter, stop och sliding stop och avslutar med att rygga minst10 meter.

Tidsgrenar Här finns de grenar som ryttaren skall rida runt käppar eller tunnor, samt alla grenar där ryttaren använder ett lasso. I alla dessa grenar rider man mot klockan. Dessa grenar körs oftast i 2-3 ”heat” alltså varv, så att man fler försök på sig att förbättra sin tid.

 

Dummy Roping
Roping är en stor gren i USA där man använder lasso som ett arbetsredskap i det dagliga rancharbetet. Grenen går ut på att så snabbt som möjligt rida ifatt en springande kalv och fånga den med lassot. I Sverige är detta dock förbjudet. Här använder vi istället en s.k. Dummy, en konstgjord kalv i naturlig storlek som dras på en släde efter en bil, fyrhjuling eller liknande. Ryttaren startar i en box med kalven jämsides, utanför boxen. En lina vid ingången till boxen släpps när dummyn startar, vilket är klarsignal till ryttaren. Ryttaren skall därmed galoppera ifatt dummyn och med ett kast träffa kalven, som då lossar från släden. Klockan stannar när ryttaren fångat kalven och ryggat hästen som skall hålla lassot sträckt medan ryttaren rör vid kalven. Ryttaren tillåts göra två kast efter det att dummyn börjat röra sig. Om ryttaren gör två kast skall han ha två lasson och använda båda dessa. Endast träff runt halsen godkänns. Om lassot lossnar innan ryttaren hunnit lägga handen på dummyn, erhålles ingen tid. Om ryttaren endast har ett lasso skall han vid miss lämna banan efter sitt kast.

Dummy Stopping
Ryttaren startar i en box med kalven jämsides, utanför boxen. En lina vid ingången till boxen släpps när dummyn startar, vilket är klarsignal till ryttaren. Ryttaren skall därmed galoppera ifatt dummyn och med ett kast träffa kalven, som då lossar från släden. Ryttaren skall ej sitta av efter att ha träffat dummyn, utan istället göra en sk ”Dally”. D.v.s. slå lassot runt sadelhornet. Hästen backas sedan tills dess att repet är sträckt. Klockan stannar när momentet är utfört och repet ligger kvar runt dummyns hals.

Dummy Tying
Samma regler som i Dummy Stopping och Dummy Roping förutom att: När ryttaren fångat dummyn skall han/hon sitta av på valfri sida och ta sig fram till dummyn. Ryttaren skall ha en s.k. piggingstring med vilka tre ben på dummyn skall korsas och knytas samman med minst ett varv och ett halvslag. När ryttaren knutit dummyn och hästen har sträckt lasson, sträcker ryttaren armarna i luften och domaren stoppar tiden.

Barrel Race
Ridning runt och mellan tunnor i ett klövermönster. I Barrel Race skall ryttaren rida runt tre tunnor (Barrels) på ett sätt så att man alltid korsar sin egen väg. Att välta en tunna medför 5 sekunders tidstillägg och om hatten flyger av ger detta fem sekunders tidstillägg.

Pole Bending
I Pole Bending ska den tävlande starta med flygande start och rida slalom mellan sex uppsatta stolpar med ett avstånd av6,3 meter mellan varje. Att välta en stolpe medför 5 sekunders tillägg till totaltiden. Likaså om den tävlande tappar sin hatt/hjälm under vistelsen på banan.

(Birgitta Freter på King Karaz)

Boskapsgrenar I dessa grenar visas hästens naturliga vallningsinstinkter upp. Ryttaren väljer ut en kalv i hjorden varefter hästen skall kunna hålla den åtskiljd från hjorden, eller driva en kalv i ett förutbestämt mönster inom en fast tidsram.

Cutting
Hästen ska visa upp sin vallinstinkt s.k. cowsense genom att hålla en kalv i taget åtskild från hjorden. Ryttaren får minuspoäng om han märkbart hjälper hästen.

Till sin ”hjälp” har man 2 s.k. ”herdholders” som står kvar vid varsin sida om hjorden för att se till att de inte ”rinner ut” och stör det tävlande ekipaget. Sedan har man två turnbacks som står vid varsin sida om den utvalda kalven, ca 5-10 meterifrån för att se till att ryttaren på bästa sätt får visa hästens vilja att hålla kalven ifrån hjorden. Turnbacks-ryttarna ska inte på något sätt hjälpa ryttaren hålla kalven borta, utan endast se till att kalven rör sig om den stannar för att fundera över livets frågor.

När ryttaren valt ut sin kalv, sänker man ”tygel handen” för att inte störa hästen genom att dra i bettet och för att visa hästens vilja och kapacitet att sköta jobbet själv, utan hjälp och guidning från sin ryttare.

Herd Work
Herd Work är en träningsgren för ryttare som senare vill tävla i Cutting. Tidigare nämnda paragrafer rörande Cutting gäller, med följande undantag A. Samtliga hästar, oavsett ålder SKALL ridas på tränsbett och på två händer.
B. Det är tillåtet att till viss del använda tygel- och skänkelhjälper. Domaren skall därför delvis bortse från de paragrafer som berör straffpoäng i detta avseende.

Working Cowhorse
Är egentligen 3-i-1, Först rids ett reining mönster, därefter släpps en kalv in till ekipaget som ska visa hästens ”spegling” d.v.s. den ska röra sig som kalven rör sig, efter detta skall ekipaget gå upp bakom kalven för att fösa den framåt i ett förutbestämt mönster.

Team Penning
Ett lag på tre ryttare skall inom angiven tid skilja ut och driva in optimalt tre djur, märkta med samma siffra eller mas samma färg på halsbandet, i en fålla. Den snabbaste tiden vinner, Godkänt resultat uppnås även med ett eller två djur i fållan. Det lag som fått in flest djur placeras högst, oavsett tiden. Det finns även en gren som kallas Team Sorting, vilket är väldigt likt team penning.

Det roliga med dessa grenar är att det passar alla, oavsett ålder, hästras osv.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 20 mars, 2012 i Hästträning

 

En växande trend

Vi ser en växande trend med skarpa bett och oschyssta träningsmetoder i westernvärlden. Detta är något som oroar oss, att man är villig att bortse från hästens välbefinnande för sin egen framgångskull, utan en tanke på framtida konsekvenser för hästen. Att inte bry sig om att träningen ska ske utan obehag för hästen, är något som vi tar avstånd ifrån. Detta är inte western ridning för oss utan vi tycker det ska vara ett samspel mellan häst och ryttare. En häst ska känna glädje inför sitt jobb och inte göra det för att den är kuvad. Att hästen inte vågar gå ur form för att den är rädd för att få sporrarna i sidan eller ryck i ett skarpt bett är inte sättet vi vill rida på.

Vi anser att stångbettet är det sista steget i hästens utbildning och ska inte användas förrän man kan rida hästen utan att ta i det annat än för att korrigera mindre saker. Bättre att kunna rida på en hand på tränsbett än att behöva rida med två händer på stångbett.

Bettet är inte starkare än handen som håller i det, men fel bett med fel hand kan orsaka enorma skador i hästens mun. Jag(Linda) har själv hjälpt till att behandla en häst som hade ett massivt överben i gommen orsakad av bett med hög port och en ryttare med för hårda händer.

Vi vill med detta inlägg inte anklaga eller döma någon utan endast klargöra att denna typ av ridning inte är något vi stödjer och tar stort avstånd ifrån.

Efter den tråkiga incidenten under FEI World Reining Final på Bökeberg har FEI ändrat reglerna för framridningen. Något vi tycker är positivt och vi ser fram emot att se resultaten av detta och förhoppningsvis mer kontrollerade framridnings former.

I korta drag innebär reglerna att du inte får slidestoppa hästen mot sargen/väggen närmare än två meter eller spinna hästen mer än max 8 varv totalt.

Överträdelserna ger omedelbart gult kort.

Gult kort innebär en varning som ligger kvar i 12 månader. Får man ytterligare en varning under perioden blir man per automatik avstängd i två månader.

Så här ser reglerna exakt ut:

300.5.2. During warm up and exercise sessions Horses must not be closer than two meters to the boundary of the arena at the completion of a sliding stop. The penalty for violating this rule shall be an Immediate Yellow Warning Card.

300.5.3. During warm up and exercise sessions Horses cannot be spun more than eight consecutive times in a high speed spinning movement. The penalty for violating this rule shall be an immediate Yellow Warning Card.

300.5.4. During warm up and exercise sessions Horses must not perform more than eight high speed spinning movements either to the left or to the right in total. The penalty for violating the rule shall be an immediate Yellow Warning Card.

Vill du läsa mer om de nya reglerna? Följ länken

http://www.fei.org/sites/default/files/file/DISCIPLINES/REINING/Rules/Reining%20Rules%20-%20Final%20-%20GA_0.pdf

 

Del 2 av ”Seven Games”

Porcupine Game – Piggsvinsleken

Detta avsnitt eller hellre, denna lek, lär din häst att gå undan för tryck åt alla 6 riktningar – Uppåt, neråt, framåt, bakåt, höger, vänster. Det är vi som ryttare eller hästskötare som formar hästen och även gör den känslig resp. okänslig för våra hjälper. Så i denna lek använder man 4 olika faser – Pälsen, huden, musklerna och skelettet. Det viktigaste här är att du alltid ger din häst en chans att svara på det lättaste trycket innan du gradvis går till nästa fas och på så sätt ökar trycket. Eftersom hästen lär sig i stort sett allt via positiv förstärkning, alltså eftergift är det därför viktigt att man så fort hästen ger efter och går undan för trycket, slutar trycka. Varva detta med vänskapsleken så att hästen inte tar för givet att den ska flytta sig så fort du lägger handen på den.

Även hästarna använder sig av 4 faser när de ska flytta på varandra, detta är deras naturliga språk vilket vi människor måste lära oss för att förenkla kommunikationen mellan häst – människa.

Hästarnas 4 Faser

Om du ska börja med att be hästen backa, lägger du handen på bringan. Först så pass lätt att du bara känner de yttersta håren på din häst, vänta ca 3-4 sekunder och om hästen inte svarar så går du vidare till fas 2 då du nuddar huden på hästen, vänta återigen och ge hästen en chans att svara på trycket. Lyssnar hästen inte så gå vidare till fas 3 och tryck nu på musklerna, samma här, vänta och gå sedan vidare till skelettet som är fas 4. Glöm absolut inte att svara med eftergift så fort hästen tänker tanken att backa (att hästen väger bakåt) i början. Oavsett om du har en lite lat och okänslig häst, eller en känslig häst, är det viktigt att du börjar på fas 1. Eftersom hästen då kommer koppla Fas 1 med de andra faserna och då gå undan för det lättaste trycket. Något att tänka på inom all hantering av hästen.

De fyra faserna

Tänk på att vara konsekvent och tuff utan att vara elak, och att vara snäll utan att vara mesig

Att lära hästen gå undan för tryck kommer du ha nytta av i all häst hantering inte minst när det är dags att sitta upp, om hästen kan utföra det du ber den om på marken kommer den med lätthet lära sig vad du vill på ryggen.  Använd dig av fokus och energi när du ska flytta hästen detta känner den av och du har större chans att den flyttar sig, vill du att hästen saktar ner, stannar eller kommer till dig, slappnar du av, blir neutral och passiv.

Flytta bakdel, du börjar med vänskapsleken över hela hästen.  När du sedan ska flytta bakdelen stannar du upp med handen bak mot hästens mage där du senare kommer att ha din skänkel, du tar lätt med dina finger toppar och börjar med fas 1 i 3-4 s om hästen reagerar minsta lila åt sidan så släpper du trycket helt och fortsätter med vänskapsleken som du tidigare påbörjade, annars fortsätter du med fas 2,3,4 tills du får en reaktion från hästen. 

Flytta framdel, stå brevid din häst, håll upp en hand mot hästens huvud och den andra på bogen, sträck på dig använd din energi tillsammans med faserna för att flytta hästen ifrån dig. 

Sänka huvudet, lägg handen över nacken bakom öronen, tummen på ena sida och resten av fingrarna på andra sidan mankammen. Tryck med fingrarna, kom ihåg faserna. Så fort hästen antyder att ta ner huvudet släpp efter och gör vänskapsleken, upprepa tills hästen förstår att den ska ge efter för trycket.

För att komma vidare när hästen lärt sig gå undan för så lätt tryck som i Fas 1, försök att med hjälp av ditt kroppsspråk, fokus och energi få hästen att flytta sig. Detta blir då Fas 0 och om den inte reagerar på det så går du vidare som tidigare med Fas 1.  Pröva gå mot din hästs bakdel, fokusera på den och spänn ögonen i punkten du vill flytta på, ta upp händerna som om du är på väg att göra som i Fas 1. Flyttar den sig? Då kan du fortsätta med vänskapsleken, om inte så gör du fas 1 och flyttar bakdelen, nästa gång kanske den har förstått vad du vill och flyttar sig utan att du rör vid den.

Tänk på att alltid avsluta allt med vänskapsleken!

 

Natural Horsemanship

”Seven Games”

Vi kommer, i en serie om 7 delar, gå igenom ”de sju lekarna”, dessa ses som grundstenarna i Natural Horsemanship och är just lekar som du kan leka med din häst. De är skapade för att ni ska ha roligt tillsammans och få en positiv relation till varandra som bygger på förtroende och tillit. Genom dessa lekarna övar man saker som i sker i vardagen, hantering, tryck ( av skänklar tex) osv. Genom att hästen har övat på och lärt sig gå undan för dina tryck på marken, har den lättare att relatera till tryck när du rider. Du behöver ingen dyr utrustning för att utföra dessa lekar och du kan göra det med alla hästar oavsett ras och ålder. Din fantasi sätter gränsen och när din häst och du känner er säkra på de sju lekarna kan ni utveckla dem till svårare saker. Därför kommer vi skriva ett avsnitt för nybörjaren och ett för de som vill avancera och utveckla sig mer.

Plocka fram ditt barnasinne, en grimma, en lina, din häst och kanske även en pinne, så leker vi!

  1. Friendly Game – Vänskapsleken.

Den här leken är till för att din häst ska lära sig att inte se dig som ett rovdjur som tänker äta den till middag, den ger även mycket självförtroende och skapar en häst som är lugn och trygg i sig själv. Målet är att få din häst van vid att alla möjliga saker händer runt omkring dess kropp. Detta innefattar att bli berörd av dig, av utrustning och att hantera olika saker och aktiviteter i sin närhet. Det viktigaste av allt är att du är lugn, behåll en rytm i vad du gör och stressa dig inte fram, du ska inte skrämma din häst eftersom den då kan uppfatta sakerna eller dig som något negativt.

Natural Horsemanship är till för alla, stor som liten, ung som gammal.

 

Er tid ihop ska vara positiv och vänskaplig.

Börja med att röra din häst överallt, hur reagerar hästen? Börja någonstans på hästens kropp där du vet att du får röra, dock ej huvudet. På detta sett kan du vara säker på att din beröring är accepterad och blir positiv, tex Halsen eller manken. Gå sedan vidare neråt/bakåt, mellan frambenen, på benen, får du lyfta hovarna? Får du röra den under magen? Mellan bakbenen? Var uppmärksam på hästens signaler, om du stöter på en del av hästens kropp där den reagerar med irritation eller rentav rädsla, så ta tillbaks din hand en liten bit, till en del där hästen accepterar att du rör den. Rör handen sedan långsamt mot det tidigare ”problem området”. Det gäller att du går framåt och bakåt så mycket du behöver över hästens kropp tills den accepterar din beröring helt. Tålamod och inre lugn är viktigt och du bör ta god tid på dig, inte stressa eller bli irriterad. Hästen känner dina känslor och är din spegel, om du blir arg, är det troligt att hästen reagerar med frustration likaså. Hästen ska stå lugnt och avslappnat under denna lek innan du kan gå vidare till nästa lek.

Har du klarat det ovannämnda och känner att du vill avancera?

Då kan du fortsätta med föremål, kan du röra den överallt med en pinne eller pisk utan att den blir rädd? Lugnt och metodiskt stryk föremålet över hästen, precis som du gjort med din hand. Men var uppmärksam på hästens signaler, gör inget som kan få dig eller hästen skadade.

Du kan pröva stryka hästen med en prasslig plastpåse, en petflaska med skruvar eller stenar i, kan du hoppa runt hästen och vifta med dessa sakerna? Du kan svepa in hästen i en presenning och pröva göra alla lekarna med hästen lös när ni känner er så pass säkra.

Mer avancerad Friendly Game med en sk "Carrot stick".

En av hästarnas största flykt egenskap är att vara rädda om sina ben, där kan du göra stor nytta för framtiden. Ett tips är att ha ett mjuk rep som du lägger runt benet medans du håller i repets bägge ändar. Repet ska ej vara snurrat runt hästens ben utan bara ligga bakom senan ungefär om du står framför, dra sedan repet upp och ner på hästens ben. Ett tips är att börja med frambenen och sist ta bakbenen. Detta är dock inget för nybörjaren, utan för den mer avancerade. Din fantasi sätter gränsen och glöm inte att detta är lekar, gjorda för att vara roliga och ge positiva erfarenheter av olika sorters beröringar. Ha kul ihop!

Karolinas häst, Matilda, iförd en presenning.

 

Western Ridning för oss.

Vaquero

Är när häst och ryttare jobbar ihop mot samma mål i harmoni och lugn. Dess ursprung är från tiden då man nyttjade hästen under långa hårda dagar på ranchen, då var det utav största vikt att hästen kunde sköta sitt jobb, vilket de gjorde med glädje. För att spara på energi från såväl ryttare som häst, skulle man be hästen göra sin uppgift med minsta möjliga påverkan/ansträngning och hästen skulle göra den uppgiften tills ryttaren bad den sluta. Den ursprungliga westernhästen var en häst som hade stor mångsidighet för att man på bästa sätt skulle kunna använda den i alla dagliga sysslor på ranchen. Den skulle kunna jobba med kor, ta sig fram överallt, vara lugn och stabil men även snabb och smidig när det behövdes. Hästen var på denna tid ungefär lika viktig som en hammare är för en snickare, idag har den dock mist sitt ändamål som arbetande ranchhäst och istället blivit en fritidssysselsättning. En bra ranchhäst på den tiden var värd allt, utan den kunde människorna inte sköta sina sysslor, driva boskapen, vaccinera o brännmärka sina kalvar.

Cutting häst

Vår filosofi utgår ifrån den dåtida Vaqueron, som härstammar från México, en riktig horse-man som var beundrad av den Amerikanska cowboyen för sina välridna hästar. Vaqueron var också mycket stolt över ”sitt verk” sin häst, denne var mycket noggrann med hästens skötsel, träning och utrustning. Hästarna var deras stora stolthet, eftersom hästen visade hur duktig han var som hästkännare och som tränare. Att träna fram en häst som var ett nöje att rida och träna var deras stora passion, något som kräver kunskap, tålamod och tid. Massor av tid, en riktig ”Bridle Horse” ansågs inte färdigutbildad förrän vid 7-8 års ålder.

Continental King en Reining häst som är med i NRHAs sk "Hall of Fame".

När man började träningen av en häst var det en noggrann process som skiljde sig lite beroende på vem som tränade hästen. En del började med att rida hästen med tränsbett för att sedan gå över till bosal (ett bettlöst alternativ) under tiden hästen bytade tänder och man ville spara på den känsliga munnen så mycket som möjligt. En del började direkt på bosalen och brydde sig inte om tränsbettet för att sedan övergå till bosal och stång för att senare ta bort bosalen helt när hästen var helt broke.

En Bosal

Att hästarnas träning tar tid är något som i dagens samhälle verkar så gott som bortglömt, men något som vi anser ytterst viktigt. Om man vill att resultatet ska hålla i längden finns inga genvägar eller s.k. Quickfix. Likt en människa så lär sig djur hela livet och vi vill ha en häst som kan fungera och finna nöje i sitt liv/jobb hela livet. Vaqueron är en stor inspirations källa och sättet denna horse-man jobbade på, influerar vårt sätt att hantera och träna hästarna.

Ett skäl till att låta hästens träning ta tid är för att få en hållbar häst, en häst som pressas fram för att prestera i tidig ålder håller sällan i det långa loppet. En unghäst som startas för tidigt är många gånger inte fysiskt eller psykiskt redo och man bör ta hänsyn till varje hästs behov.

Western filosofin för oss innebär också att det inte handlar om utrustning eller en speciell ras för att kunna vara med. Alla hästar och ryttare ska välkomnas in i western, det finns en gren som passar varje individ och storlek, allt ifrån shettisar till grova arbetshästar, varmblod eller fullblod. Det är sättet man rider på och hur man hanterar hästen som utgör grunden i western ridning för oss. Allt bygger i slutändan på att hästen går undan för olika sorters tryck och sköter sitt jobb, därefter ska vi som ryttare se till att hästen finner nöje i att göra sitt jobb och belönas därefter. Hästen ska vilja spendera tid med oss människor för att man anses som en bra ledare och inte för att den tvingas vara med oss.

Pat Parelli, Monty Roberts och Stacy Westfall är våra stora förebilder när det kommer till hästhantering. Natural Horsemanship är något som låter oss växa som tränare och människor genom vårt arbete med hästarna, att spendera tid med dem från marken och ”leka” är sådant som sätter grunden till en god kontakt mellan häst och människa. Att sätta grunden i hästens utbildning från marken underlättar sedan för hästen när du rider, då den känner igen rörelsen från tidigare övningar.

Pat Parelli

Några direkta ryttare har vi inte som förebilder (mer än de som nämnts ovan) då det är svårt att veta hur hästens träning skett. Många hästar pressas hårt i tidig ålder för att vinna pengar åt uppfödare/ägare/tränare och det är givetvis inte alltid detta sker på ett enligt oss ”schysst” sätt. Då vi tidigare haft stora förebilder inom ridningen men blivit besvikna när vi fått reda på hur deras träning fungerar är vi nu förtiden ngt skeptiska gentemot de stora tävlingsryttarna. Mina (Lindas) enda förebilder inom ridningen är Mona & Styrbjörn på Quarter Hill Ranch, då jag haft möjligheten att jobba hos dem och sett i första hand hur träningen går till. Så jag kan vara helt säker på att de är väldigt duktiga och riktiga hästmänniskor som sätter hästarnas välmående i första hand.

 

Om mig

Hej,

Mitt namn är alltså Linda.

Som många andra ryttare så har jag ridit i stort sett hela mitt liv. Jag har prövat på de flesta sporterna inom ridning, tävlat inom både dressyr o hoppning, jag spelade Polo under 2 år i Tyskland och sadlade om till Western runt 2003.

Som de flesta andra så red jag på ridskola och hade sedan flera sköthästar och foderhästar som jag tävlade dressyr och hoppning med, prövade även fälttävlan. När jag o min familj sedan flyttade till Tyskland prövade jag rida i ett dressyr stall men trivdes inte. Så en dag, i skolan, hittade jag en lapp om att stallet ”Winter stables” sökte hjälp i träning med sina Polo-ponnys. Givetvis tog jag mig dit, Första Polo hästen jag red var lilla Black Bess, en känslig märr som var kol-svart med en liten vit stjärna. Sedan var jag fast. Främst red o tränade jag hästarna Mancha, Pachina, Wooster, Armand och Black Bess under mina underbara år i Tyskland. Dessa var alla importerade argentinska fullblod och sättet man hanterade hästarna på passade mig. Det var mer avslappnat och mer NH bakom hanteringen än vad jag tidigare upplevt. När jag kom hem blev jag introducerad till NH på riktigt hos en tjej som höll clinics och var mycket duktig. Jag hade fram till dess ”betat mig” igenom flera olika grenar inom hästsport, sökandes efter något mer. Jag visste det inte då, men jag sökte efter något som kunde ge mig och hästen mer än bara ett ridpass ihop. Jag trivdes inte och tyckte inte att ideologin ”hålla kontakt med hästens mun o driva den in i bettet” var någon bra lösning för varken häst eller ryttare.

Min låtsas mormor har förtjänat en egen introduktion, eftersom det är främst hon som finansierat och stöttat min ridning. Hon har lånat ut sina hästar till mig och kört till tävlingar o träningar i hela avlånga landet för mig. Det började med Oliver Twist, Nasse, Palle och Shazadah. Jag åkte till min ”låtsas mormor” varje helg och varje lov. Jag fick sköta allt från fodring o utsläpp till ridning o träning. Jag ville hitta hästens språk, så vi kunde jobba ihop i full tillit till varandra. När jag var på min första western clinic för Rolf Blomberg med min ”låtsas mormors” halvblodsvalack Palle så var jag fast. Western var precis vad jag hade sökt efter.

Jag började Plönninge gymnasiets 3 åriga linje ”Hästhållning” där det främst var dressyr o hoppning på schemat. Då fick jag låna med mig Nasse eller Nastrojowa som hon hette. Nasse var ett litet skimmel sto med ett hjärta av rent guld o diamanter i mitten, hon hade gått lätt skogsridning och engelsk ridning så med henne sadlade jag om. Tyvärr insjuknade Nasse i allvarlig skimmel-sjuka och denna underbara häst fick lämna oss för Trapplandas gröna ängar.

R.I.P. Världens bästa Nastrojowa.

Vackra Nasse på Harplinges åkrar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En månad efter detta fick jag ta över Nehnah, som var Nasses sista avkomma. Nehnah hade främst blivit engelskt riden och jag började rida till henne. Jag och Nehnah åkte bl.a. till Rick Lemay för träning och praktik, ett år efter det åkte vi till Quarter Hill ranch för praktik. 2 år efter att Nehnah anlänt var jag och Nehnah bästa kompisar och tävlade mycket, bästa prestationen som vi kom åt var att vinna Skånekampens Reining AA (All Ages) samt klubbmästerskapets Reining AA. Nehnah var en fantastisk häst och jag har en enorm förkärlek för detta underbara sto som lärde mig så mycket om mig själv.

Nehnah o jag i ”Western Riding”

Nehnah o Jag i Spinn under Reining AA.

Jag och Karolina träffades under första året på Plönninge gymnasiet, under andra året samt tredje året bodde vi ihop i Harplinge. Vi hade våra hästar i samma stall och tränade jämt ihop. Vi var som helan o halvan om man säger så. Vi hjälptes åt med träningen, tog tips o råd från varandra och groomade åt varandra på tävlingar.

Efter slutexamen flyttade vi åt olika håll i Sverige men har hållit kontakten. Jag åkte till Quarter Hill Ranch för att arbeta som hästskötare/beridare och efter det har jag jobbat hos flera olika tränare men ingen så betydelsefull för min ridning som Quarter Hill Ranch. Jag hade en enorm tur som fick komma tillbaks och jobba hos Mona Göransson och Styrbjörn Persson på QHR. Främst har jag tränat o tävlat Reining, men på Quarter Hill fick jag även rida mycket cutting. Jag fick lära mig att rida och träna många olika typer av hästar i olika utbildnings stadier, allt från gröna unghästar till tävlingshästar på Elit nivå. Detta har format mig till den ryttare och hästmänniska jag är idag.

Jag har sedan dess haft förmånen att träna andras hästar, var och en har varit speciell för mig och fört min ridning och kunskap framåt. Den jag minns främst (efter Nehnah o Nasse) är ”Fat Cat” eller Prinsen som han kallas. En stor fin Varmblodsvalack med en helt underbar ägare som anställde mig att träna honom. Jag tränade Prinsen i ca 2,5 månader och han var en otroligt snäll och lättlärd häst som blev mkt välutbildad inom dressyr på dessa månader. Han var otroligt trevlig att rida även om han var lite svår i början, men det finns inget roligare än att träna en häst och se framstegen.

Fat Cat.

En människa kan givetvis inte födas färdiglärd, man lär sig genom misstag och motgångar som får en att jobba hårdare för att bli bättre. Tyvärr har jag sett många ryttare som lär sig s.k. ”Quick fix” att rida en för ung och grön häst på stång osv. Det som gör att det hela bör uppmärksamas är att dessa tränings metoder ”promotas” av många inom dagens ryttar-elit. Som nybörjare vet man inte riktigt vad som är rätt/fel och den information som många framgångsrika ryttare då ger kan vara vilseledande. Jag har själv gjort mycket fel o misstag men jag har lärt mig bättre därigenom. Jag gillar inte att se alla monster bett som framkommit de senaste åren, det finns ett bett för varje problem du kan tänkas ha med din häst. Bettet är inte lösningen, ryttaren är oftast felet och den enda lösningen. Både jag och Karolina anser att det är en enorm skillnad mellan en s.k. ”Broke” häst och en ”Broken” häst något vi säkert kommer ta upp flertal gånger i bloggen.  Alla discipliner har något bra att ge och man bör ha ett öppet sinne och plocka det bästa ur allt. Ibland sadlade jag om och red dressyr, eftersom all sport behöver ett mått av dressyr som ger hästar styrka, lydighet och flexibilitet. En häst som tröttnat på reiningen kanske lyser upp om den får hoppa lite? Eller varför inte pröva lite akademiskt?

Ett öppet sinne ger dig större chans att lyckas, ännu en punkt som jag och Karolina är överens om.

Nehnah o Jag rider Dressyr.

I Framtiden ser jag fram emot ett eget Quarter sto att tävla med i Reining och Cutting. Förhoppningsvis har jag och Karolina en dag förverkligat våra drömmar och skapat en egen träningsanläggning.

Idag bor jag i Kopparberg och jobbar inom handel, jag har två hundar som jag skriver om på http://kingcharlesspaniels.wordpress.com (dock är jag upptagen just nu och hinner inte blogga så mkt där).

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 23 februari, 2012 i Linda

 

Om mig

Hej,

det är jag som är Karolina. Jag är uppvuxen med hästar och det har alltid varit en väldigt stor del i mitt liv. Jag fick min ponny Matilda när jag var åtta år och hon var ett busigt föl på 6 månader, sedan dess har vi gått hand i hand genom åren.

Som liten gick jag på ridskola som så många andra barn men drömmen om ett annat sätt att rida och vara med hästar låg länge och grodde. Matilda är en mycket bestämd dam med mycket humör som jag lärt mig massor på och strävan att bli bättre och förstå varandra har alltid varit där. Jag Började på allvar med westernridning 2003 då jag flyttade till Halmstad och började på häst gymnasium med travinriktning. I skolan var det bara “vanlig” hästhållning som gällde men fritiden var fylld av Western, träning och tävling.

2003 var också året jag kom i kontakt med Natural horsemanship genom en kurs för Karin Pettersson Two T. Detta har förbättrat mitt förhållande och min förståelse för hästar och genomsyrar nu mitt upplägg när jag arbetar med hästar. På Gymnasiet lärde jag också känna en underbar häst som jag fastnade för direkt, det var Kokett Hammering ett litet nervöst sto med ett hjärta av guld. Vi tillbringade mycket tid tillsammans under gymnasietiden och även några år efter var jag ofta och hälsade på henne. Efter hennes tävlings karriär fick hon äntligen bli min och vi ser fram emot många fantastiska år tillsammans.  Efter Gymnasiet blev jag erbjuden jobb hos en proffstränare på Halmstad travet där jag jobbade i två år. Jag tröttnade på vara hästskötare och bestämde mig för att söka till hovslagare- skolan i skara, jag kom in och gick två årig utbildning 09-10. Efter det startade jag upp mitt egna företag lite smått, jag Praktiserade/ jobbade också på lite olika häst ställen för att jag ville bredda min kunskap och insikt inom olika områden. Jag var bl.a. på Hällekis säteri, där det var den akademiska läran och trickträning/horsemanship och på Long Valley ranch som är mer inriktat på Reining samt tillridnings- och saluhästar.

Jag har sett en del bra och dålig ridning och hästhantering. Det jag har kommit fram till är att det finns bra och dåligt inom alla discipliner så det gäller att ha ett öppet sinne och ta det bästa från alla världar. Alla hästar passar inte till allt utan det gäller att hitta den/de grenar som passar varje individ så hästen kan utföra sitt jobb med lätthet och glädje.

Matilda,Newforest -94                                                          Kokett Hammering, Varmblodstravare -99

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 23 februari, 2012 i Karolina