RSS

Månadsarkiv: februari 2012

Western Ridning för oss.

Vaquero

Är när häst och ryttare jobbar ihop mot samma mål i harmoni och lugn. Dess ursprung är från tiden då man nyttjade hästen under långa hårda dagar på ranchen, då var det utav största vikt att hästen kunde sköta sitt jobb, vilket de gjorde med glädje. För att spara på energi från såväl ryttare som häst, skulle man be hästen göra sin uppgift med minsta möjliga påverkan/ansträngning och hästen skulle göra den uppgiften tills ryttaren bad den sluta. Den ursprungliga westernhästen var en häst som hade stor mångsidighet för att man på bästa sätt skulle kunna använda den i alla dagliga sysslor på ranchen. Den skulle kunna jobba med kor, ta sig fram överallt, vara lugn och stabil men även snabb och smidig när det behövdes. Hästen var på denna tid ungefär lika viktig som en hammare är för en snickare, idag har den dock mist sitt ändamål som arbetande ranchhäst och istället blivit en fritidssysselsättning. En bra ranchhäst på den tiden var värd allt, utan den kunde människorna inte sköta sina sysslor, driva boskapen, vaccinera o brännmärka sina kalvar.

Cutting häst

Vår filosofi utgår ifrån den dåtida Vaqueron, som härstammar från México, en riktig horse-man som var beundrad av den Amerikanska cowboyen för sina välridna hästar. Vaqueron var också mycket stolt över ”sitt verk” sin häst, denne var mycket noggrann med hästens skötsel, träning och utrustning. Hästarna var deras stora stolthet, eftersom hästen visade hur duktig han var som hästkännare och som tränare. Att träna fram en häst som var ett nöje att rida och träna var deras stora passion, något som kräver kunskap, tålamod och tid. Massor av tid, en riktig ”Bridle Horse” ansågs inte färdigutbildad förrän vid 7-8 års ålder.

Continental King en Reining häst som är med i NRHAs sk "Hall of Fame".

När man började träningen av en häst var det en noggrann process som skiljde sig lite beroende på vem som tränade hästen. En del började med att rida hästen med tränsbett för att sedan gå över till bosal (ett bettlöst alternativ) under tiden hästen bytade tänder och man ville spara på den känsliga munnen så mycket som möjligt. En del började direkt på bosalen och brydde sig inte om tränsbettet för att sedan övergå till bosal och stång för att senare ta bort bosalen helt när hästen var helt broke.

En Bosal

Att hästarnas träning tar tid är något som i dagens samhälle verkar så gott som bortglömt, men något som vi anser ytterst viktigt. Om man vill att resultatet ska hålla i längden finns inga genvägar eller s.k. Quickfix. Likt en människa så lär sig djur hela livet och vi vill ha en häst som kan fungera och finna nöje i sitt liv/jobb hela livet. Vaqueron är en stor inspirations källa och sättet denna horse-man jobbade på, influerar vårt sätt att hantera och träna hästarna.

Ett skäl till att låta hästens träning ta tid är för att få en hållbar häst, en häst som pressas fram för att prestera i tidig ålder håller sällan i det långa loppet. En unghäst som startas för tidigt är många gånger inte fysiskt eller psykiskt redo och man bör ta hänsyn till varje hästs behov.

Western filosofin för oss innebär också att det inte handlar om utrustning eller en speciell ras för att kunna vara med. Alla hästar och ryttare ska välkomnas in i western, det finns en gren som passar varje individ och storlek, allt ifrån shettisar till grova arbetshästar, varmblod eller fullblod. Det är sättet man rider på och hur man hanterar hästen som utgör grunden i western ridning för oss. Allt bygger i slutändan på att hästen går undan för olika sorters tryck och sköter sitt jobb, därefter ska vi som ryttare se till att hästen finner nöje i att göra sitt jobb och belönas därefter. Hästen ska vilja spendera tid med oss människor för att man anses som en bra ledare och inte för att den tvingas vara med oss.

Pat Parelli, Monty Roberts och Stacy Westfall är våra stora förebilder när det kommer till hästhantering. Natural Horsemanship är något som låter oss växa som tränare och människor genom vårt arbete med hästarna, att spendera tid med dem från marken och ”leka” är sådant som sätter grunden till en god kontakt mellan häst och människa. Att sätta grunden i hästens utbildning från marken underlättar sedan för hästen när du rider, då den känner igen rörelsen från tidigare övningar.

Pat Parelli

Några direkta ryttare har vi inte som förebilder (mer än de som nämnts ovan) då det är svårt att veta hur hästens träning skett. Många hästar pressas hårt i tidig ålder för att vinna pengar åt uppfödare/ägare/tränare och det är givetvis inte alltid detta sker på ett enligt oss ”schysst” sätt. Då vi tidigare haft stora förebilder inom ridningen men blivit besvikna när vi fått reda på hur deras träning fungerar är vi nu förtiden ngt skeptiska gentemot de stora tävlingsryttarna. Mina (Lindas) enda förebilder inom ridningen är Mona & Styrbjörn på Quarter Hill Ranch, då jag haft möjligheten att jobba hos dem och sett i första hand hur träningen går till. Så jag kan vara helt säker på att de är väldigt duktiga och riktiga hästmänniskor som sätter hästarnas välmående i första hand.

 

Om mig

Hej,

Mitt namn är alltså Linda.

Som många andra ryttare så har jag ridit i stort sett hela mitt liv. Jag har prövat på de flesta sporterna inom ridning, tävlat inom både dressyr o hoppning, jag spelade Polo under 2 år i Tyskland och sadlade om till Western runt 2003.

Som de flesta andra så red jag på ridskola och hade sedan flera sköthästar och foderhästar som jag tävlade dressyr och hoppning med, prövade även fälttävlan. När jag o min familj sedan flyttade till Tyskland prövade jag rida i ett dressyr stall men trivdes inte. Så en dag, i skolan, hittade jag en lapp om att stallet ”Winter stables” sökte hjälp i träning med sina Polo-ponnys. Givetvis tog jag mig dit, Första Polo hästen jag red var lilla Black Bess, en känslig märr som var kol-svart med en liten vit stjärna. Sedan var jag fast. Främst red o tränade jag hästarna Mancha, Pachina, Wooster, Armand och Black Bess under mina underbara år i Tyskland. Dessa var alla importerade argentinska fullblod och sättet man hanterade hästarna på passade mig. Det var mer avslappnat och mer NH bakom hanteringen än vad jag tidigare upplevt. När jag kom hem blev jag introducerad till NH på riktigt hos en tjej som höll clinics och var mycket duktig. Jag hade fram till dess ”betat mig” igenom flera olika grenar inom hästsport, sökandes efter något mer. Jag visste det inte då, men jag sökte efter något som kunde ge mig och hästen mer än bara ett ridpass ihop. Jag trivdes inte och tyckte inte att ideologin ”hålla kontakt med hästens mun o driva den in i bettet” var någon bra lösning för varken häst eller ryttare.

Min låtsas mormor har förtjänat en egen introduktion, eftersom det är främst hon som finansierat och stöttat min ridning. Hon har lånat ut sina hästar till mig och kört till tävlingar o träningar i hela avlånga landet för mig. Det började med Oliver Twist, Nasse, Palle och Shazadah. Jag åkte till min ”låtsas mormor” varje helg och varje lov. Jag fick sköta allt från fodring o utsläpp till ridning o träning. Jag ville hitta hästens språk, så vi kunde jobba ihop i full tillit till varandra. När jag var på min första western clinic för Rolf Blomberg med min ”låtsas mormors” halvblodsvalack Palle så var jag fast. Western var precis vad jag hade sökt efter.

Jag började Plönninge gymnasiets 3 åriga linje ”Hästhållning” där det främst var dressyr o hoppning på schemat. Då fick jag låna med mig Nasse eller Nastrojowa som hon hette. Nasse var ett litet skimmel sto med ett hjärta av rent guld o diamanter i mitten, hon hade gått lätt skogsridning och engelsk ridning så med henne sadlade jag om. Tyvärr insjuknade Nasse i allvarlig skimmel-sjuka och denna underbara häst fick lämna oss för Trapplandas gröna ängar.

R.I.P. Världens bästa Nastrojowa.

Vackra Nasse på Harplinges åkrar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En månad efter detta fick jag ta över Nehnah, som var Nasses sista avkomma. Nehnah hade främst blivit engelskt riden och jag började rida till henne. Jag och Nehnah åkte bl.a. till Rick Lemay för träning och praktik, ett år efter det åkte vi till Quarter Hill ranch för praktik. 2 år efter att Nehnah anlänt var jag och Nehnah bästa kompisar och tävlade mycket, bästa prestationen som vi kom åt var att vinna Skånekampens Reining AA (All Ages) samt klubbmästerskapets Reining AA. Nehnah var en fantastisk häst och jag har en enorm förkärlek för detta underbara sto som lärde mig så mycket om mig själv.

Nehnah o jag i ”Western Riding”

Nehnah o Jag i Spinn under Reining AA.

Jag och Karolina träffades under första året på Plönninge gymnasiet, under andra året samt tredje året bodde vi ihop i Harplinge. Vi hade våra hästar i samma stall och tränade jämt ihop. Vi var som helan o halvan om man säger så. Vi hjälptes åt med träningen, tog tips o råd från varandra och groomade åt varandra på tävlingar.

Efter slutexamen flyttade vi åt olika håll i Sverige men har hållit kontakten. Jag åkte till Quarter Hill Ranch för att arbeta som hästskötare/beridare och efter det har jag jobbat hos flera olika tränare men ingen så betydelsefull för min ridning som Quarter Hill Ranch. Jag hade en enorm tur som fick komma tillbaks och jobba hos Mona Göransson och Styrbjörn Persson på QHR. Främst har jag tränat o tävlat Reining, men på Quarter Hill fick jag även rida mycket cutting. Jag fick lära mig att rida och träna många olika typer av hästar i olika utbildnings stadier, allt från gröna unghästar till tävlingshästar på Elit nivå. Detta har format mig till den ryttare och hästmänniska jag är idag.

Jag har sedan dess haft förmånen att träna andras hästar, var och en har varit speciell för mig och fört min ridning och kunskap framåt. Den jag minns främst (efter Nehnah o Nasse) är ”Fat Cat” eller Prinsen som han kallas. En stor fin Varmblodsvalack med en helt underbar ägare som anställde mig att träna honom. Jag tränade Prinsen i ca 2,5 månader och han var en otroligt snäll och lättlärd häst som blev mkt välutbildad inom dressyr på dessa månader. Han var otroligt trevlig att rida även om han var lite svår i början, men det finns inget roligare än att träna en häst och se framstegen.

Fat Cat.

En människa kan givetvis inte födas färdiglärd, man lär sig genom misstag och motgångar som får en att jobba hårdare för att bli bättre. Tyvärr har jag sett många ryttare som lär sig s.k. ”Quick fix” att rida en för ung och grön häst på stång osv. Det som gör att det hela bör uppmärksamas är att dessa tränings metoder ”promotas” av många inom dagens ryttar-elit. Som nybörjare vet man inte riktigt vad som är rätt/fel och den information som många framgångsrika ryttare då ger kan vara vilseledande. Jag har själv gjort mycket fel o misstag men jag har lärt mig bättre därigenom. Jag gillar inte att se alla monster bett som framkommit de senaste åren, det finns ett bett för varje problem du kan tänkas ha med din häst. Bettet är inte lösningen, ryttaren är oftast felet och den enda lösningen. Både jag och Karolina anser att det är en enorm skillnad mellan en s.k. ”Broke” häst och en ”Broken” häst något vi säkert kommer ta upp flertal gånger i bloggen.  Alla discipliner har något bra att ge och man bör ha ett öppet sinne och plocka det bästa ur allt. Ibland sadlade jag om och red dressyr, eftersom all sport behöver ett mått av dressyr som ger hästar styrka, lydighet och flexibilitet. En häst som tröttnat på reiningen kanske lyser upp om den får hoppa lite? Eller varför inte pröva lite akademiskt?

Ett öppet sinne ger dig större chans att lyckas, ännu en punkt som jag och Karolina är överens om.

Nehnah o Jag rider Dressyr.

I Framtiden ser jag fram emot ett eget Quarter sto att tävla med i Reining och Cutting. Förhoppningsvis har jag och Karolina en dag förverkligat våra drömmar och skapat en egen träningsanläggning.

Idag bor jag i Kopparberg och jobbar inom handel, jag har två hundar som jag skriver om på http://kingcharlesspaniels.wordpress.com (dock är jag upptagen just nu och hinner inte blogga så mkt där).

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 23 februari, 2012 i Linda

 

Om mig

Hej,

det är jag som är Karolina. Jag är uppvuxen med hästar och det har alltid varit en väldigt stor del i mitt liv. Jag fick min ponny Matilda när jag var åtta år och hon var ett busigt föl på 6 månader, sedan dess har vi gått hand i hand genom åren.

Som liten gick jag på ridskola som så många andra barn men drömmen om ett annat sätt att rida och vara med hästar låg länge och grodde. Matilda är en mycket bestämd dam med mycket humör som jag lärt mig massor på och strävan att bli bättre och förstå varandra har alltid varit där. Jag Började på allvar med westernridning 2003 då jag flyttade till Halmstad och började på häst gymnasium med travinriktning. I skolan var det bara “vanlig” hästhållning som gällde men fritiden var fylld av Western, träning och tävling.

2003 var också året jag kom i kontakt med Natural horsemanship genom en kurs för Karin Pettersson Two T. Detta har förbättrat mitt förhållande och min förståelse för hästar och genomsyrar nu mitt upplägg när jag arbetar med hästar. På Gymnasiet lärde jag också känna en underbar häst som jag fastnade för direkt, det var Kokett Hammering ett litet nervöst sto med ett hjärta av guld. Vi tillbringade mycket tid tillsammans under gymnasietiden och även några år efter var jag ofta och hälsade på henne. Efter hennes tävlings karriär fick hon äntligen bli min och vi ser fram emot många fantastiska år tillsammans.  Efter Gymnasiet blev jag erbjuden jobb hos en proffstränare på Halmstad travet där jag jobbade i två år. Jag tröttnade på vara hästskötare och bestämde mig för att söka till hovslagare- skolan i skara, jag kom in och gick två årig utbildning 09-10. Efter det startade jag upp mitt egna företag lite smått, jag Praktiserade/ jobbade också på lite olika häst ställen för att jag ville bredda min kunskap och insikt inom olika områden. Jag var bl.a. på Hällekis säteri, där det var den akademiska läran och trickträning/horsemanship och på Long Valley ranch som är mer inriktat på Reining samt tillridnings- och saluhästar.

Jag har sett en del bra och dålig ridning och hästhantering. Det jag har kommit fram till är att det finns bra och dåligt inom alla discipliner så det gäller att ha ett öppet sinne och ta det bästa från alla världar. Alla hästar passar inte till allt utan det gäller att hitta den/de grenar som passar varje individ så hästen kan utföra sitt jobb med lätthet och glädje.

Matilda,Newforest -94                                                          Kokett Hammering, Varmblodstravare -99

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 23 februari, 2012 i Karolina

 

Välkommen till vår blogg!

Denna blogg är vår första blogg ihop och vi hoppas givetvis att vi ska kunna nå ut och bidra till en positiv upplevelse av western ridning.

Vill du precis börja rida western men vet inte var du ska börja? Då har du hittat rätt! Vi vill ha synpunkter, frågor och att ni som läsare engarerar er så att vi på bästa möjliga sett kan tillgodose era behov. Vad vill ni läsa om? Vi kommer ta upp många olika områden, allt från utrustning och hur vi tränar hästar som är i olika utvecklingsstadier till Natural horsemanship och hästskötsel.

De åsikter vi yttrar är våra egna och vi hänvisar till yttrandefrihetsgrundlagen (1991:1469).

Bloggen är under uppbyggnad och det kommer snart mer!

Med Vänliga Hälsningar
Linda & Karolina.

 

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 22 februari, 2012 i Övrigt